Hem
Boka
Ansök!
Kontakt
På gång
Gästbok
LiTHe Blås 35 år
LiTHe Blås
Blåsrummet
Ideologi
Skivor
Larry
Historia
Uppslagsverk
Bastun
Sektioner
Baletten Blåsyran
Phlojtsektionen
Klarinettsektionen
Saxsekten
Trumpetsektionen
Basunsektionen
Kompet
Relaterade grupperingar
LiTHe Grås
Baren Baren
Svinresor
LiTHe Blås Hall of Shame
Externa länkar
För medlemmar
(glömt/saknar lösenord?)
Historia

På våren 1973 drog den då 28-årige fixaren Leif Holm igång en orkester för, och med, studenter på Linköpings Tekniska Högskola. Den direkta orsaken var att studentorkesterfestival skulle hållas i Linköping och den observante Holm hade noterat att ingen orkester representerade Linköping. Han drog ihop ett tiotal spelbara musikanter och lånade ihop lika många rockar från den saligen avsomnade orkestern Skohornen från Örebro. Läs även Holms egna ord nedan. Orkestern som kallade sig "LiTH:e Blås" spelade i foajén till Concerto Grosso och på repertoiren fanns framförallt Alpha-marsch som fortfarande kan höras från Blåset. I en tidningsintervju efter bildandet uppgav Holm att orkestern satsade på att nå upp till att få 20 medlemmar, vilket ansågs vara det optimala antalet. Antalet medlemmar har emellertid vuxit. Som alla ideologiska orkestrar har Blåset givetvis också en balett, vars namn är Blåsyran. Jämfört med många andra orkestrar är relationen orkester-balett mycket kärt. Blåsyran är en sektion som alla de andra och det existerar egentligen ingen skillnad mellan orkester och balett. Idag är det eftersträvansvärda antalet 50, ty det är vad som går in i en buss.

Blåset har några underavdelningar som gör livet ännu roligare. Svinresor är den som använder just buss och arrangerar Eurotour. Den andra underavdelningen är Baren Baren som har som främsta uppgift att se till att Blåsare socialiserar i mittgången på bussen. Egen busschaufför har vi också. Jättekul!

Under hösten 1992 bildades även gamlingsföreningen LiTHe Grås med uppgift att ta hand om alla de som en gång varit aktiva men nu råkat ut för tråkigheter som att ha fått arbete. Då LiTHe Grås bildades hölls en gemensam fest för alla blåsare, vilket var första gången som andra generationen Holm kalasade med orkestern. Leifs dotter, Åsa, hade vid det laget anammat en stol i den dumsöta flöjtsektionen. Under denna middag skulle far och dotter framföra en sång som de skrivit för detta ändamål. Pappablås Holm blev dock alldeles tagen av situationen och fick med dotterns hjälp ledas av scenen utan att en enda ton framfördes. Historiens vingslag kändes extra mycket verksamhetsåret 1994-95 då dotter Holm, precis som sin far ett 20-tal år tidigare, axlade ansvaret som dictator. Det var också året då Pappablås fyllde femtio och firades med pukor och trumpeter.

Blåsets funktion som äktenskapsförmedling fungerar alldeles utmärkt. Bara under 1992 trädde sex blåsare in i tre olika äktenskap. Två baletthoppar hoppade då i samma säng, ytterligare en baletthoppa toppred en altsaxofonist och en klarinettist har band en tubaist. Utöver detta lyckades en altsaxofonist med hjälp av en trummis att kläcka ett alldeles färskt blåsarämne och en altsaxofonist började dela utedass med en barytonsaxofonist. Det finns ytterligare många exempel på när tu blivit ett. Inavel!?

Väsentliga fakta

Första medlem yngre än orkestern: Johan "Putte" Erlandsson

Första medlem med två blåsare som föräldrar: Olof "Ollo" Bäckman (Son till Lars-Olof "Sollo" Bäckman och Ann "Kvack" Bäckman)

Medlem som varit aktiv längst tid: Martin Ståhl, drygt 20 år, och han är med än.

Antalet europaturnéer: 24

Antalet hedersmedlemmar: 11 st

  1. Tibor Lakatos
  2. Gudrun Ax-Wennerström
  3. Lena Strömwall
  4. Mikael Andre
  5. Lennart Jonsson
  6. Sven Erlander
  7. Eva Hülle
  8. Leif Jacobsson
  9. Christer Karlsson
  10. Lars "Lasseman" Alemyr
  11. Per Bengtsson

Antalet skivor: 7 st

Vänorkester genom tiderna: BI-Harmoniske Pamphen, Norge

Styrelse: Bestod ursprungligen av: GeneralBas, KontraBas, Kronharpa, Notpiccolo och Fiolharmoniker. Numera sitter följande personer i styrelsen: dictator, skrivkunig, kronharpa, domptör, notpiccolo, intendent, spelraggare och styryra/yrstyre.

Regentlängd (GeneralBas/dictator): De tre första ordförandena (t o m Jan Åberg) kallades för GeneralBas, medan samtliga efterföljande kallats/kallas för dictator.

LiTHe Blås - Varför och hur?

Några baktankar av Leif "Pappa Blås" Holm. Nedtecknade inför LiTHe Blås 10-års jubileum 1983.

Den som gissar att Blåset bildades för att ett gäng glada teknologer skulle kunna dricka öl och spela apa i mer organiserade former får tenta om!

Orsaken var nämligen mycket seriös, nämligen att öka LiTH:s PR-utbud och i förlängningen hjälpa till att etablera LiTH:s civilingenjörer på arbetsmarknaden.

Beslut om att en blåsorkester skulle bildas fattades faktiskt av Linköpings Teknologers Studentkårs fullmäktige i februari 1973. Att få LiTH etablerad i medvetandet på gymnasister och arbetsgivare hade högsta prioritet när LinTek bildades 1972 och det är ytterst tillfredsställande för en gammal barrikadkämpe att erfara att LiTH sedan länge räknas som en toppskola vad gäller kvaliteten på elever, undervisning och civilingenjörer.

En teknisk högskola ska naturligtvis ha en blåsorkester för att vara etablerad, med 10-årsjubileet hade nog inte kunnat firas redan i år om det inte varit för RIKSSMASK (RIKSförbundet SaMmusicerAnde StudentorKestrar) bestämde sig för att avhålla en Studentorkesterfestival i maj 1973. Linköping vann dragkampen om arrangemanget via det något osannolika argumentet att stan låg närmast den geografiska tyngdpunkten av RIKSSMASK medlemmars basorter (om jag minns rätt fanns tyngdpunkten i Gränna). Räknar man minimum personkilometer hamnar man förmodligen inom räckhåll för Stockholms förortståg. Men det gjorde vi inte!

När kårfullmäktige utdelade uppdrag inför Festival -73 befanns Holm, som hade vissa kåradministrativa så väl som "tut i luren" erfarenheter, vara lämplig för uppdraget.

Den 1 april samlades cirka tio råämnen, till vad som redan då döpts till LiTHe Blås, i Ryds Herrgård för att utblåsa sin första Alpha marsch.

Namnet LiTHe Blås (egentligen Linköpings Tekniska Högskolas Blåscorps) utvaldes bland mera flexibla förslag, såsom t ex Gummibandet, för att understryka det faktum att det fanns en Teknisk Högskola i Linköping, vilket då inte ens UHÄ (Universitets- och Högskoleämbetet) kände till.

Efter en månads flitigt övande ställde Blåset upp i Festivalen med en repertoar på 6 låtar och en styrka på cirka tio musikanter och två ballerinor. Under den första Festivalkonserten spelade Blåset enbart den blygsamma rollen av foajéorkester iklädda nytvättade vita rockar ärvda av de saligen avsomnade Skohornen från Örebro. Hösten 1973 fördubblades antalet medlemmar och även den musikaliska kvaliteten i och med att Holm fick sparken som dirigent, och proffset Michael Källström inhyrdes. Holm fick dock kvarstå som trumpetare och dictator.

Vid festivalen 1974 utgjorde Blåset och Blåsyran en av toppattraktionerna med Champagnegaloppen. Blåsets ekonomi upphörde att vara ett problem sedan vi etablerade traditionen med Luciafester i Colloseum och under ett antal år även arrangerade dessa.

Vad som slutligen gjorde Blås och Yra till det sammansvetsade och samspelta gäng det fortfarande är, var den första av många resor till Phampen på BI i Oslo. Det var den syttende maj och Blåset framträdde under medhavd Unionsflagga, vilket visade sig vara en nästan ödestiger underskattning av norrmännens nationalinstinkter (och humor). Vi överlevde och efter de första av ett antal årliga norska bryggeribesök, Tiger Rags och portförbjudningar från hotell i Värmland, återkom Blås och Yra som ett lagom avslappnat men koncentrerat, skojfriskt musikaliskt kamratgäng, kort sagt som en studentorkester.

Att sparka igång Blåset var mitt genom tiderna angenämaste kåruppdrag och hade inte STAL LAVAL bestämt sig för att Holm skulle till USA och sparka igång industriturbinförsäljningen där hade han nog suttit med och tutat fortfarande.

Av Leif Holm, LiTHe Blås grundare.