Första brevet från kolonien
Nu är vi på väg. LiTHe Blås tar de första stapplande stegen in i IT-åldern. Vi började med att samlas vid bussen och packade in alla prylar. Det var en massa hemlighetsmakeri, men till slut fick vi i alla fall provsmaka fördrinken. Ett Eurotourkit i en plastpåse delades ut. I påsen fanns en massa prylar, som t.ex. en lila Eurotour-tshirt och en t-shirt till och lite annat junk.
Sedan fick vi kliva på bussen och åka iväg på riktigt. BB öppnade i Vallarondellen som vanligt och reseledningen förklarade att dagens G stod för Göteborg. Mittgången var Avenyn och man kunde även besöka Liseberg med attraktioner som "Death Zone", kärlekstunneln, Silly Walks, Mikrofonlandet, Cinema 180, Mobba Honken, Snacka med dictatorn, Jet Set Super Attack, Sprithjulet, Game&Watch mot uvisande av en biljett ur JÄTTEHÄFTET.
Ett frenetiskt bytande av samlarbilder utbröt. Sedan visade det sig att man kunde få pris för flitigt bytande. Det rådde även visst tvivel om huruvida det var klister på samlisarna. Det var det.
Det första kissepausen ägde rum i sju minuter invid URINEN, dvs Brahehus. Ett par till har följt sedan dess.
Dagens första stopp var i Vaggeryd där vi stannade för att riva av en attackspelning inför sex personer som satt och hade en stilla middag i en välansad trädgård. Det var visst två 60-årsjubilarer som skulle firas, och Bergmans mamma var inblandad på något sätt. De bjöd på öl och macka som vi mumsade i oss i all hast.
Sedan satte vi oss i bussen igen och körde så fort som möjligt mot Helsingborg. Med knapp nöd så hann vi till färjan, och överfarten gick utan större blessyrer.
Sedan följde den mest spännande stunden av alla. Skulle vi få se Danmark i år? Detta mytomspunna land som vi ofta hört att vi ska åka igenom, men så sällan setts, och aldrig av tillförlitliga vittnen. Men till slut så kom vi i alla fall fram till Rödby där det visade sig att snubben på förra färjan hade knyckt vår biljett till den här färjan. Dumt, men det löste sig till slut.
Nu sitter vi på färjan och fyller på BB. Det har också visat sig att Bodahl glömt Petters kamerasladd hemma, och Putte tog inte med sig sin, eftersom Bodahl såklart skulle ta med den andra. Så nu sitter vi här med två digitalkameror men ingen möjlighet att föra över bilderna till datorn. Men det löser sig säkert på något sätt...
PRESSTOP PRESSTOP
Sladden är återfunnen, men vi skickar det här så länge.
Andra brevet från kolonisatörernas härnad i Germanien
Här kommer lite kompletterande bilder från första dagen på turnén.

Som vanligt samlades vi på tok för tidigt för att umgås och packa
bussen med alla förnödenheter som behövs för att Världens bästa orkester
ska leva drägligt i 10 dagar.
Baren-Baren bjöd som vanligt på lite uppvärmning i form av fördrinksrace...
...och Bargymping på planen utanför Kårallen. De som deltog i Kårens förberedelser inför Sommar-X tittade på inresserat men kanske lite förbryllat(?).
Alla har inte rutin att göra saker i förväg, dvs INNAN resan börjar! Pôtte till exempel. Som bekant är bör man gå på muggen i god tid innan så man klarar sig i tio dagar.
Sedan hände det ju lite till förstås, bilderna talar för sig själva. Kolla:
Ännu mera buss
Tourens andra dag började med en roddarfrukost i gryningen invid Autobahn bestående av köttbullemackor med rödbetssallad. Vi hade sån tur att Jesus dök upp. Jesus var en mager man med kort mörkt hår och glasögon som satt upp och ner. Jesus var väldigt frusen.

Denna dag hade utannonserats som den stora bussåkardagen och mycket riktigt satte vi rekord i längdåkning! Resans längd förkortades dock av den rikliga mängd tävlingar som fanns att delta i för den hugade. Honken genomförde även ett världrekordförsök. Det gick ut på att se hur lång tid det tar för en snusdosa att förflyttas från bussens början till bussens bak. Reslutatet blev 59,15 sekunder, varav cirka sju tillbringades i en stor mun.


Rapport från en annan värld!
söndagen den 14 juni 1998Dagen började med att väckningspatrullen Yonny & Kalajsa försov sig! Trolig orsak är det noggranna barrundandet på lördagkvällen. Vi väcktes som brukligt är av tourensglada, goa gomorronsång framförd av Kikki Danielsson (den riktiga) via balettens gamla bandare.

Tintin och Lakritsmartin höjde den vetenskapliga nivån i bussen med en toalettenkät. Vandrarhemstoaletterna fick medelbetyget 3,37 på en femgradig skala där 1 = diarrédåligt, 2 = träckträligt, 3 = ååå... (plums) det gick!, 4 = skitskoj och 5 = bajsbra. Det som drog ner betyget var bland annat att det förekom pissoarer på damernas. Något som fick fina omdömen var det informationsplakat som talade om hur man skulle använda toalettborsten.
Tourens första vinprovning begicks denna dag. Vingården som vi besökte hette Gordon Bassermann och den låg belägen alldeles invid Autobahn. Vingårdsstaben liknade Reiseleitrarna i Beer Barrel-kläder väldigt mycket. De serverade ett par riktigt usla viner, varav ett rötjut, ett mindre uselt vitt och så skumpa till efterrätt. Till bussisar och andra fanns det läskprovning att uppleva. Alla blev glada.

Efter vinprovningen åkte vi ännu mera buss. En lunchpaus i Ingolstadt var målet för vår färd. Det blev ingen spelning efter övervägande av Reiseleitrarna.
Efter Ingolstade åkte vi lite buss för omväxlings skull.
Honken livade upp med sin klichébingo, där fraser som sektionskontroll, nu är det jävligt bråttom, skrik inte i mikrofonen och andra frekventa bussutrop fanns med. Andra lekar som ägde rum var dagens upplaga av Elefantsångstävlingen och Kapellplansektionen undersökning, där dagens fråga löd "Vem är folkligast?". Flink blev utsedd till resans folkligaste med fyra röster.

Kalaset utvecklades till en jamtillställning på logen. Detta upphörde dock kl 12 på kundens begäran utan hänvisning. Fortsatta aktiviteter inkluderade jätteförbjudna kvällsdopp i sjön och rullning för fred, både med och utan snus.
Salta snubbar & bönor
Tisdagen den 15 juni 1998
Från Kalajsas skojtgård i ????? packade vi in oss i bussen för att transporteras till en hård förmiddag i saltgruvorna. Salzburgs namn är inte slumpmässigt valt, och vi skulle nu få se varför. Vid incheckningen delade ett par tanter ut vita snödräkter som alla skulle ha på sig, och strax var orkestern maskerade till statister i en viss Woody Allen-film om fortplantning.
Efter resa med minitåg, guidad vandring, båtfärd på underjordisk sjö och åkning i vansinnigt roliga trärutschbanor á la kelter kom vi ut i solen igen och återsåg vår inbodda buss och Petter (som var lite trött). Nu var det dags för Salzburg!

Kanske på kollo?
Efter en gedigen vandrarhemsfrukost är vi på väg mot Salzburg. Fredrik-sektionen hade ett konstituerande möte före den ordinarie frukosten. Vi bestämde bl.a. att "Fem Fredrikar är fler än de flesta" och att "Det är ju alltid någon av oss som vet något..." skulle bli våra paroller i framtid. Under mötet inmundigade vi bl.a. mousserande vin och marabous "Frukt och mandel", rätt lyckat, faktiskt!Igår ankom vi till vandrarhemmet klockan sju. Precis lagom för att ta litet kvällsdopp! Härligt!
Vissa i Blåset, typ Lillebror och Putte passade på att rulla för fred på kvällen! En lagom uppskattad aktivitet av föreståndarinnan...
Kvällen fortsatte med ett grillkalas och efterföljande jam, en gurkskalartävling (som vanns av Kicki-trumpet) och ännu mera jam!
Nåväl, idag, måndag, fortsätter bussresan med Kapellplans undersökning av vem som är blåsets husligaste, det blev givetvis min sambo Calle! Vem annars...
Nu känner jag att det är dax för Tintins hälsningsmening, där jag hälsar till Eva, Zandra, Katta, Parisa, Wolff, Gräddnos och Åsa!
Efter att ha lämnat vandrarhemmet åkte/vandrade runt i en saltgruva utanför Salzburg. Alla fick klä upp sig i vita överdragskläder, typ beredda för "strid snö", eller vad det kallades i lumpen. Mycket skojigt ingick i touren i gruvan, bl.a. en liten tur med ett tåg, en båttur över en underjordisk sjö med häftig musik- och ljusanläggning, men framförallt ett par skojiga rutschkanor där tyvärr Finne gjorde illa foten i en vurpa!
Efter saltgruvan fortsatte vi mot Salzburg. Där fick man några timmar till att undersöka den vackra men ack så kulturindränkta staden. Det var intresant! På eftermiddagen spelade vi i Mirabellgarten. Precis när vi började spela öppnade sig himlens portar och rejält Durchfall rasade ner över oss! Några människor agerade dock publik, typ sju stycken! En del regnblöta skivor blev det dock sålda...
Kvällen avslutades med inkvartering i en scoutgård.
Mer inspektion av kolonierna
Onsdagen den 16 juni 1998Dagens tema: G som i Givmildhet etc.

Förmiddagen var sedan fri för att alla skulle hinna se så mycket de bara hann av Salzburg. Vid sidan av att alla kvinnor ser ut som Julie Andrews eller Cruella de Vil kunde man även bese Mozarts hus, fästningen, fotbolls-VM på bautaTV, otaliga mängder Mozartkulor och mycket annat. De som valde fästningen fick en vacker vy av staden! Dock en varning för McDonalds VM-mål, vidrig burgare. (Bodahls anm.)

Efter att Kompet städat bussen for vi vidare mot München och en spelning på Hofbräuhaus. Som vanligt var det bråttom, trångt och svettigt, men trots det dominerade Blåset och spelade tyskarna fördärvade. En kul grej var att Paul Sonett fick en örfil av en bestämd dam som tyckte att han bar sig illa åt när han kittlade ett solo på Carro (VB*).

Lite om dagens tema:
Bussfärden inleddes med att touren bjöd på glass som räckte till nästan alla. Samtidigt delade Joanna ut hemliga lappar med texter som: "I dag ska jag se till att (namn) mår toppen och krama honom flera gånger!" Alla skulle alltså ha en hemlig vän att förgylla dagen för samtidigt som en annan person förgyllde ens egen dag.
* VB = Vov Bjäbb
Mot Tübingen!
Onsdagen den 17 Juni. Morgonen grydde över München, och efter en tidig frukost på golvet i en korridor på Sportverein packade alla in sig i bussen. Nu skulle vi till Tübingen!
Efter en ganska lugn bussfärd rullade vi till slut in på södra Tysklands enda gata där folk parkerar långt från trottoarkanten... Konstigt nog finns det alltid 5 cm till precis när man behöver det!
Till råga på allt är det lågt också! Det gäller att stämningen inte är för hög i sådana lägen, något som är svårt när man är 50 meter från Verbindungen.
Efter urpackning var det dags för SPELNING! I år ägde spelningen inte rum på i Blåssammanhang klassiska am Markt, utan istället förnöjde vi folk på gågatan vid kyrkomuren. Tjo, tjim och gamman. Som vanligt blev det en rejäl folksamling där alla åldrar och typer blandades, allt från dagisbarn och panschisar till äkta Tübingen-A-lagare! Flera i publiken gick hem med ett leende och ett exemplar av Busskultur i handen - kortsagt en höjdarspelning!
Senare på eftermiddagen dök plötsligt Miss Tübingen alla kategorier, Eva Hülle, upp direkt från en solsemester. Adam poserade glatt för en Adam & Eva-bild direkt från Edens Lusttorg i Tübingen i verkligheten.
Tidigt på kvällen klev alla på bussen för att åka till en restaurang straxt utanför Tübingen där Blåset har varit massa gånger förut. Vädret var fint, köttet mört och ölen kall; kort sagt en perfekt uppvärmning för att spela för restaurangens gäster! Som bilden visar var det en del som inte spelade så mycket... Bland annat underhöll vi en högljudd samling poliser(?) som inte så mycket åt som de hinkade pilsner, plus en dam från en regional radiostation som blev sugen på att ha med Blåset i ett program. Tyvärr blev det inget i år, men kanske nästa?
Inget Tübingenbesök utan barrunda, så när vi kom tillbaka från restaurangen rusade alla omedelbart iväg för att mingla på Tübingens otaliga ölhak! Manne och Drövel gjorde empiriska försök för att försöka fastställa om kaffe var ett fullgott alternativ till öl, och gick därför på en kafferunda med tio anhalter. Resultatet blev föga överraskande, kaffe visade sig precis som öl påverka kroppen och sinnet på allehanda sätt.
Det händer i bussen
Att åka buss är en konstart. Man transporteras som i en tidsmaskin från A till B på ett för åskådare något passivt och introvert sätt, men inne i bussen sjuder det av aktivitet.
Först och främst kan man ju alltid trängas i baren för att få tiden att gå...
...sedan kan man delta i roliga tävlingar, t ex musikquiz, limericktävling, eller lösa Wolffs MYCKET krystade korsord.


...och när vissa inte orkar delta längre så snuttar de medan andra funderar på lämpliga priser.
Snö och sväng
Från Tübingen åkte vi mot ett hemligt mål någonstans nordväst.
Detta hemliga mål visade sig efter ett par timmars färd i regn vara Holiday Park i Hassloch! Dessutom upphörde regnet som genom ett trollslag precis när vi kom fram till parken. Grädde på moset var även att regnet hade skrämt bort i stort sett alla presumtiva besökare, så Blåset hade i princip ett nöjesfält för sig själva.
På bussparkeringen stod det glädjande nog ännu en buss från Sverige. Det var heller inte vilken buss som helst, utan det var inget mindre än Snösvänget på Würzburgturné! Nu var det dags för reseledningen att berätta att besöket på Holiday Park var i allra högsta grad synkat med Snösvänget, och att vi skulle ha samkonsert när vi hade lekt en stund och åkt alla välputsade kräksmaskiner!
Sagt och gjort, LiTHe Blås intog den slumrande parken och åkte systematiskt i stort sett allt. För en del blev åkturerna lite längre än beräknat, eftersom personalen var uttråkad och därför med glatt mod tvingade folk att sitta kvar i till exempel berg- och dalbanan under tre, fyra åk. Extra lång åktur fick de som vägrades avstigning från Donnerfluss, en feting-Flumeride. Först var det kul, sedan blött och kul, därefter dyngsurt och absurt. Vem sa att tyskar inte har humor?
Nu skulle det spelas! Snösvänget var först ut och körde hårt i ett pass innan Blåset fick ta vid och bjuda publiken på ännu en tokig upplevelse. Det var fortfarande lite tunt med infödingar i publiken, men tack vare Snösvänget hölls temperaturen uppe i gammal vanlig ordning. Hela arrangemanget avslutades med en härligt stökig Tiger med båda orkestrarna tillsammans. Holiday Park dokumenterade dessutom valda delar på video!
Snösvänget packade sedan in sig i sin buss och drog vidare för mer härnad, medan Blåset fortsatte till Mannheim efter att ha mutat en lite grinig p-vakt (som ville gå hem) med en skiva. I Mannheim letade vi vandrarhem på trådsmala enkelriktade gator, och gick sedan naturligtvis på Barrunda. Denna afton hade Kompet sektmiddag (precis som alla andra sektioner).
Midsommarstudiebesöksafton
Denna dag började med ett par nya upplevelser för orkestern...Till att börja med så serverade vandrarhemmet en frukost som till stor del bestod av kakor, kaffebröd och annat gojs. Det lade sig som bomull runt hjärtat. Därefter vidtog en promenad i stekande solsken till ett fabriksområde någon kilometer bort... Vi skulle på hemligt studiebesök i Cale Zwamps regi, nämligen John Deeres traktorfabrik! Många blev förvånade, andra blev saliga! (ok, jag i alla fall /Bodahl)
Vi fick en rejäl presentation av John Deere-koncernen samtidigt som en andra(!) frukost serverades i deras kombinerade matsal och presentationslokal. Efter detta guidades alla genom fabriken och fick se varenda liten pinal som ingår i en modern traktor. Så vitt jag (Bodahl) förstod så kan ingen undgått skönhetsupplevelsen i denna situationen...
Iförda JD-kepor knallade vi sedan tillbaka till strandparken vid vandrarhemmet för att käka midsommarlunch bestående av tysk sill och potatis med alla tillbehör sittande vid långduk. Vädret höll hög klass, precis som myten om den Svenska sommaren!
Efter denna starka sommarupplevelse var det dags för buss igen, nu med Hannover och IKEA + Klaus som mål. Tyvärr tog resan längre tid eftersom det var stau av och till (mest till), men ett glatt gäng i bussens framdel underhöll med 2,5 timme ordvitsar i micken för att tiden skulle gå fortare.
Mer Midsommar på IKEA
Något sena kom Blåset till slut fram till IKEA straxt norr om Hannover, där f.d. Kassel-Klaus hade midsommarfest för personalen i något som liknade en godsmottagning.Det visade sig att det bara var Blåset som fattades för att det skulle bli riktig fest! Alltså var det full rulle att bära grejer och komma igång med spelningen så att de inte skulle behöva lida längre. Ös, ös, ös. Efter spelningen minglades det med gästerna och dracks och åts gratis innan alla utom Carro gick och lade sig på golvet i IKEAs kontorsbyggnad. Carro fick sova i en säng.
Efter att ha spelat tre gånger var det dags att sätta sig i bussen igen för färd norrut. Klaus förnekade sig inte, utan kommenderade IKEAs kock att komma med en hel säckkärra full med kakor och läskeblask så att vi inte skulle svälta på vägen (ingen risk).
Brott och straff eller straff av princip?
Ett nytt och synnerligen påtagligt jippo på denna Eurotour var att Paul Sonett och Lakrits-Martin delade ut dagens straff!


"För att man ska uppskatta allt det roliga i livet måste det kännas lite djävligt ibland. Paul Sonett och jag inrättade helt enkelt ett straff som innebär att en majoritet kan utse en straffånge som sedan får sitt hår friserat på ett annorlunda vis. Första gången blev Sophie vald eftersom hon hade vunnit så många fina priser innan. Hon passade faktiskt med grönt hår och krimskrams.


Lübeck
I Lübeck kan man säga att det var Grande Finale på touren när det gäller spelningar. Sista rycket gjordes och det blev en helt ok spelning här också, trots att det var dagens fjärde. BarenBaren hade slitit lite på viss, vilket bidrog lite till det komiska intrycket...Det gycklades också! Efter spelningen intogs avslutningsmiddag i en flådig restaurangkällare. Efter denna middag hade vi lite fritid innan bussen gick igen, något som Paul Sonett utnyttjade till att söka kontakt med lokalbefolkningen. Sonetten talar inte speciellt mycket tyska, men genom att blåsa upp en diskhandske, hålla den mot motpartens nedre regioner och sedan med ett ljud som av en väderspänd häst släppa ut luften samtidigt som han skrattade så han höll på att gå av, så förstod de varandra. Han fick kontakt med såväl en herre i femtioårsåldern som ett par ca 17-åriga H&M-bruttor på detta sätt.

Hemåt igen...
Sträckan Trelleborg - Linköping bjöd på en stillsam bussfärd med bland annat krysst som endast avbröts av ett stopp på Brunstorps Värdshus i Huskvarna för lunch och diverse presentceremonier.

När vi började närma oss Linköping visade det sig att inte enbart resan, utan även ett antal epoker skulle avslutas. Ett antal ärrade veteraner i Blåset tog tillfället i akt att med flaggan i topp bli gamlingar på Östgötaslätten. Väl i Linköping sjöngs det en klassisk visa om tungtrafikanters genitalia innan en snabburlastning och den förlösande finala TIGERN vid Musicum. Touren var slut, och endast trista saker som busstädning, avsked och sommarlov återstod, dock som tur var tillsammans med den långt ifrån trista uppgiften att smälta alla intryck och upplevelser!
Eurotour 1998 är slut, fortsättning följer 1999!

